Lignanos historia
Ortnamnet Lignano härstammar från lupignanum, som betyder "plats bebodd av vargar" det är också troligt att orten kallades "timmerskogen" - det var en liten by vid en hamn, där de maranesiska fiskarna hade slagit sig ned för att kunna dra nytta av de redan existerande pinjeträden. Under den romerska epoken genomfors troligen Lignano av Via Annia som förenade Concordia med Aquileia; om detta vittnar en mängd vägstenar som återfunnits av några fiskare.
I de tidigaste dokumenten, som går tillbaka till åren mellan 1500 och 1600, avbildas Lignanohalvön som ett band av sanddyner, som genomfars av ett komplicerat nätverk av kanaler och strandens sandband, en tät dunge av svarta pinjeträd, järnekar, myrten, några små hus på sluttningen mot lagunen, en fiskebod och en liten kyrka.
Under medeltiden övergick platsen till Aquileias patriarkat för att sedan överlåtas till Grevskapet Gorizia. år 1542 lät patriarken Grimani utrusta den då existerande byn med en befästning, men redan året därpå utsattes byn för ett Venetianskt anfall, befästningen förstördes och området övergavs. år 1813 hade en liten grupp av invånare bosatt sig i området och i början av år 1900 började de första hotellen att byggas, detta blev inledningen till Lignanos stora framgång som turistort och som eftertraktat turistiskt resmål internationellt. Lignanos gyllene år började under 50-talet, framförallt tack vare privata entreprenörers företagsamhet, vilken gav en nystart åt byggnadsindustrin och åt stadsplaneringen och som sedan resulterande i en turistbadort.
